Gran är Sveriges vanligaste golvmaterial genom tiderna. Först som kilsågade och handhyvlade plankgolv fram till omkring 1860-talet, då ångsågarna gjorde sitt intåg, sen som jämbreda bräder av maskinbearbetad kvalitet. Både sågningen och hyvlingen sker alltså maskinellt från 1800-talets senare del.
Att just granen var så vanlig som golvmaterial har flera orsaker. En orsak är den att de är lättare att hålla rena än furugolv. Inget golvmaterial blir nämligen så ljust och slittåligt som en såpskurat grangolv. Kanske därför också som grangolven fått stå tillbaka för furan under 1900-talets senare del när plastlacken kom på modet. Grangolv blir nämligen gula och tråkiga när man plastlackar dem, medan furan blir rödare och mustigare i färgen.
Fler fördelar med ett grangolv är att det dessutom är tåligare mot stötar, jämfört med ett furugolv, som lätt får ärr eller märken.
Idag är grangolv sällsynta på den svenska marknaden och det mesta går på export. Gysinges grangolv är dessutom nertorkade, vilket är till stor fördel jämfört med otorkat virke.